torsdag 31 mars 2011

Dagens rapport

Jag var tillbaka på jobbet idag, men min insats där var väl inte 100%-ig precis. All oro och anspänning har gjort mig helt slut. Därför var det extra skönt att se att Ulf var betydligt piggare idag. Han har varit på hjärt-/lungröntgen på kontroll och han har blivit av med morfinpumpen. Han tyckte inte han blev så hjälpt av den, så nu får han annan smärtlindring vid behov istället. Hans föräldrar var och hälsade på idag och då orkade han vara uppe och gå i korridoren och fika i dagrummet. Helt fantastiskt när man tänker på vilket skick han var i så sent som igår. Rehabiliteringen är i full gång och han ska upp så mycket han orkar. Han har fått ett träningsprogram och ska andningsträna flera gånger i timmen. För det ändamålet har han ett munstycke med motstånd vid både in- och utandning för att lungorna ska få jobba maximalt.

När jag och barnen kom till sjukhuset i eftermiddags var han precis på väg att slumra en stund, så vi stannade inte så länge. Det märktes att han var trött efter ansträngningarna idag. Allt är annars bra, bortsett från att han har lite feber som de får hålla koll på. Hannah och Axel gjorde sitt bästa för att muntra upp honom, kanske lite för bra då han får ont av att skratta :-).


Scen från thorax på Sahlgrenska: En av sköterskorna lyfte på Ulfs filt och sa (imponerat ?): Åhå, fotbollsspelare? Ulf (inte så lite stolt): Näpp, bandy!

(Ett förtydligande - det handlar om lårmuskulatur...)

onsdag 30 mars 2011

Avdelning 25

Det var så skönt att träffa Ulf idag, prata och hålla handen. Han är tagen och trött och väldigt smärtpåverkad. Han är EKG-uppkopplad och har morfinpump, så att han själv kan reglera smärtlindringen. Ett stort, vertikalt plåster över bröstkorgen det tydligaste spåret efter operationen, men han har ett par förband på armar och hals också som avslöjar var man har haft droppslangar och nålar. Eftersom rehabiliteringen startar omgående har man redan tvingat upp honom på fötter, men idag fick han nöja sig med att stå stilla en stund vid sängen. Även om han var trött idag lyckades han få till en målande beskrivning av dagens sjukhuslunch: ”Två bleka potatisar bredvid ett antal svampiga falukorvskivor med stuvade grönsaker som tillbehör”. Gott? Nja. Men han vill inte klaga eftersom det är Menigo som levererar…

Sjukhusbesök blir ofta ganska konstiga. Ulf var glad att se oss, men alldeles för trött för att prata. Vi var så lyckliga över att träffa honom att vi bara satt och tittade och kände på honom. En sådan skillnad mot hur t ex våra middagar hemma brukar te sig, med hög ljudnivå och en massa diskussioner och skoj. Kontraster.


En konstig sak jag noterade: Jag kände inte igen hans händer. Underligt, men om man levt med en människa i nästan 25 år kan man alla detaljer. Ulfs händer såg inte ut som vanligt idag och jag blev nästan helt fixerad vid detta faktum. Vad knäpp man kan bli.


En telefon har blivit inkopplad vid hans säng och han kommer att höra av sig till en del av er när han orkar. Några besök vill han helst inte ha, om han inte själv ringer och meddelar något annat. Om den ursprungliga planen håller kommer han att bli kvar på sjukhuset cirka en vecka.

Första natten

Jag ringde sjukhuset nu på morgonen för att höra hur natten varit för Ulf. Han mår såklart inte bra, men medicinskt går allt planenligt. Jag fick prata några ord med honom och han lät väldigt sluddrig och trött. Han har ont och får morfin. Idag har man tänkt att få upp honom, åtminstone i sittande, men han ska även försöka gå några steg. Han kommer att flyttas över till thoraxavdelningen under dagen och där kan jag få hälsa på honom.

tisdag 29 mars 2011

Operationen är över!

Jag har varit i kontakt med sjukhuset. För någon timme sedan fördes Ulf över från uppvaket till en "mellanstation" för övervakning innan han får komma till en vårdavdelning. Enligt sköterskan är han trött, men vaken och har frågat efter vatten. När jag ringde ville han prata med mig och även om han lät sluddrig var han vanliga Ulf, tack och lov. Han ville försäkra sig om att jag hälsade till barnen att allt är OK. Jag får lov att ringa till avdelningen när jag vill, men min plan är att ringa imorgon bitti för att få besked om var jag och barnen kan hälsa på honom. Jag känner lättnad och tacksamhet, fäller några tårar och kramar mina fina barn. Kärlek.

Operation

För 20 min sedan ringde man mig från thoraxkirurgen och meddelade att operationen har gått enligt planerna. Man har reparerat den trasiga klaffen och man var nöjd. Nu kommer Ulf att hållas nedsövd tills man har kontroll på läget och sedan får han vakna i egen takt. Under tiden kommer han att övervakas på thoraxintensiven. Vi känner lättnad, vilket för tillfället visar sig i form av många tårar. Tack för all uppmuntran och allt stöd vi fått idag. Hannah har tagit ledigt från skolan idag, medan Axel valde att gå dit för att inte gå hemma och grubbla. Vi vet ännu inte när vi får komma och hälsa på, men Ulf har uttryckligen önskat att inga andra än jag, barnen och hans föräldrar kommer till sjukhuset, vilket jag hoppas ni kan respektera. Jag tror att ett besök av vänner under rehabiliteringsperioden hemma betyder så mycket mer.

måndag 28 mars 2011

Inläggning

När jag skriver detta har jag och barnen precis sagt hejdå till Ulf. Han ville inte att vi skulle följa med till sjukhuset då ett avsked där hade känts så mycket mer dramatisk och blivit mer känsloladdat. Hans bror Björn var istället snäll och körde honom till Sahlgrenska. Dagen har vi ägnat åt lite inköp och lunch "på byn". Pratat och pratat förstås. Ulf är lugnare än jag och resonerar som så att det ju bara är att "åka med den här bussen". Han oroar sig främst för hur han ska må när han vaknar, om han kommer att ha mycket ont. Mina tankar rör sig mest kring förändringen som kommer att ske. Idag när han läggs in är han vanliga, friska Ulf. När jag träffar honom nästa gång, förmodligen på onsdag, är han en nyoperad patient med hinder och förhållningsregler, med drän, dropp, kateter och elektroder. Jag funderar också mycket på hur det blir när han kommer hem, troligen efter cirka en vecka. Hur mår han då? Hur mycket klarar han av att göra? Hur mycket hjälp behöver han? Hur kommer han att må mentalt? Många tankar, som inte ens vårsolen kan skingra idag...

lördag 26 mars 2011

Fototriss del 131 - Färgstark

Våren kämpar på, solen skiner och himlen är härligt blå, men naturen bjuder inte på någon färgprakt ännu. Jag har fått leta bilder till veckans fototrisstema i fotoarkivet istället. Här är mina färgstarka foton:


torsdag 24 mars 2011

Inskrivning

Operationskoordinatorn hörde av sig igår och meddelade att man flyttat Ulfs operation igen. Den blir på tisdag, så som var sagt från början.

Vi har tillbringat fem timmar på Sahlgrenska idag, mestadels på kärl-/thoraxmottagningen. Inskrivningsproceduren inleddes med labtester, blodtryckskontroll och EKG hos Ninni, därefter var det inskrivningssamtal hos syster Christina, som informerade om dagens olika punkter, vad som kommer att ske när Ulf läggs in, förberedelserna inför operationen och vad som händer därefter. Hon pratade om narkos, itusågat bröstben, ståltrådssuturer, morfinpump, dränage, kateter… Mycket information att ta in, men väldigt bra jobbat där, syster Christina.

Vi var förvarnade att det kunde bli en del väntetider idag så vi hade rustat oss med böcker och frukt.


Lunch serverades till patienterna, men inte till anhöriga, som hänvisades till matsalen eller cafeterian. Dock hade jag lite tur, en av patienterna som också var där för inskrivning valde att gå till matsalen och äta, och helt plötsligt satt jag där med en sjukhuslunch. Köttbullar och potatismos… Inte min älsklingsrätt, men jag tycker det var en trevlig gest att erbjuda mig maten istället för att köra tillbaka den till köket.

Efter ett par timmar fick vi träffa den kirurg som ska operera Ulf, Helena, som mycket pedagogiskt och proffsigt gick igenom hjärtats funktioner, vad som är trasigt i Ulfs hjärta, hur man ska fixa det och vad man kan förvänta sig för resultat. Trots att hon säkert berättar precis samma sak för otaliga patienter varje vecka gav hon inte alls intrycket att göra det på rutin. Det blev ett mycket trevligt och förtroendeingivande samtal. Hon berättade också att det inte är någon större idé för oss i familjen att komma till sjukhuset på operationsdagen. Ulf lär vara ganska borta och groggy ett bra tag efter operationen, så istället ska jag bli uppringd av kirurgen så fort operationen är avklarad.

Sedan var det dags att träffa sjukgymnasten Johanna (som på ett distraherande sätt påminde om Mia Skäringer till utseendet). Hon talade om vad som kommer att hända efter operationen, främst om hur viktigt det är att bröstbenet får läka ihop ordentligt, vilket tar två månader. Under denna tid kan man inte lyfta tungt, häva sig upp från sittande och liggande med hjälp av armarna, då det belastar bröstmuskulaturen för mycket, inte spela tennis eller, vilket är det värsta för Ulf, svinga en golfklubba. Om allt går planenligt är dock inte hela golfsäsongen spolierad, juni hägrar… Han får inte heller köra bil de första två månaderna, mest pga att operationen med narkos och inkopplad hjärt-/lungmaskin kan påverka koncentrationen och reaktionsförmågan negativt. Precis dagen efter kommer man tvinga upp honom för att få igång rehabiliteringen direkt. Det är också viktigt att man inte blir liggande till sängs eftersom det kan försämra lungfunktionen. Upp och hoppa! Eller åtminstone – Upp och hasa! – de första dagarna.

Nästa punkt på dagordningen var ett samtal med narkosläkaren Björn, en norrman som pratade som Skavlan men som saknade den charm landsmannen på TV besitter. Men jag tänker mig att narkosläkare oftast inte behöver vara sociala med sina patienter, helt naturligt. Han gav i alla fall saklig och tydlig information om själva nedsövandet och bevakningen under och efter operationen. Ulf kommer att träffa honom på tisdag morgon innan zzzzz…

Sista anhalten var lungröntgen, som ingår som rutin innan thoraxoperationer. Den klarades snabbt av och nu är vi hemma igen för att smälta all information. Ulf gör det genom att ansa äppleträd, jag genom att skriva av mig här. Vi har mycket att prata om över middagen idag och barnen ska informeras ordentligt Det är också en del praktiska saker vi vill hinna med i helgen eftersom Ulf kommer att vara såpass rörelsehandikappad en tid. I morgon ska vi dock jobba som vanligt bägge två.

Vi känner oss lugnare och är helt förvissade om att Ulf är i de bästa händer. Tydlig information gör att man känner sig trygg och säker. De personer vi har mött på Sahlgrenska idag har uppvisat stort kunnande och vi har fått mycket vänligt omhändertagande. Just nu känns det så bra som det kan göra i den här situationen.

tisdag 22 mars 2011

Ändrade planer

Ulf var i kontakt med operationskoordinatorn på thoraxkliniken idag och fick besked att operationen är flyttad. Den blir på måndag, en dag tidigare än vi först fått information om. Inskrivningen kommer att ske nu på torsdag och därefter får han åka hem för att sedan infinna sig på måndag morgon igen. Jag vet inte varför de kallar det för inskrivning egentligen, man blir ju uppenbart inte inskriven = inlagd. Eller - det kanske är skillnad på inskrivning och inläggning? Ok, han ska alltså bli inskriven på torsdag och inlagd på måndag. Om inget oförutsett inträffar...

Idag har jag haft en ordentlig svacka mentalt. Jag som ska vara den som stöttar Ulf, inte tvärtom. Jag upplever en så himla stor anspänning, vilket tröttar enormt. Ulf är själv förvånansvärt lugn, åtminstone än så länge.

måndag 21 mars 2011

Nu läser jag... #3

Igelkottens elegans, av Muriel Barbery, som tydligen är ett "måste" att läsa. Huvudpersonen och berättarjaget är Renée, en kvinnlig portvakt i ett flott hus i Paris. Utåt visar hon upp en schablonbild av hur en portvaktsfru, dessutom änka, i övre medelåldern, förväntas vara, försynt, obildad och med en fet katt som enda sällskap. Bakom fasaden är hon dock en självlärd intellektuell som filosofiskt betraktar sin omgivning och då framförallt de boende i huset hon vaktar. Varför hon valt detta förhållningssätt får sin förklaring. Renées betraktelser varvas med Palomas. Paloma är en intelligent tolvårig flicka som bor i huset. Hon är iakttagande, filosofisk och har dessutom bestämt sig för att begå självmord på sin 13-årsdag. En dag möts dessa två i själarnas gemenskap...
(Jag skulle förresten gärna se filmen.)

lördag 19 mars 2011

Fototriss del 130 - På G

Veckans fototrisstema, På G, blir nästan för enkelt för en göteborgare, Göteborg är ju staden på G. Men jag vet inte, turistbilder från Göteborg, nja...
Det får bli Godis istället!


Allvar nu


Så kom då det förlösande brevet, kallelsen från thoraxkliniken, Sahlgrenska sjukhuset. Ja, den gällde ju inte mig, utan min man, Ulf. Vi har sedan början på februari vetat att han ska genomgå en hjärtoperation och sedan dess levt i något slags limbo, inte kunnat, orkat, vågat planera något.

Bakgrund: En lördag i januari vaknade han med akut yrsel, så svår att han nästan inte kunde stå på benen. Han mådde illa och kräktes. Vi sökte på vårdcentralen där man inte trodde det var något allvarligt, men för säkerhets skull fick han remiss till akuten på Sahlgrenska. Han fick genomgå CT (datortomografi) av hjärnan, men man hittade inget (haha!), och ett antal andra kontroller. Man fann inget alarmerande, endast ett blåsljud på hjärtat, och Ulf fick åka hem igen med rådet att vila och se tiden an. Och efter ett par dagar blev han bättre, även om lite yrsel kvarstod på morgonen när han vaknade. När det gällde blåsljudet skickade man en remiss för UCG (ultraljudsundersökning av hjärtat). Några veckor senare var det dags för den undersökningen, som vi väl båda trodde bara skulle bekräfta att allt var OK. Herregud, han är ju bara 45 och dessutom aktiv med bandy, korphockey, spinning och golf! Istället blev det chockartade beskedet att Ulf har en ordentligt trasig hjärtklaff (mitralis för den som kan medicinlingo) med ett stort läckage som följd. Utan snöa in på medicinska detaljer betyder det att hjärtat har svårt att pumpa det syresatta blodet för vidare transport ut i kroppen. Blodet ”rinner tillbaka” och gör att hjärtmuskeln tänjs ut, vilket förstorar och belastar hjärtat. Vi har senare fått vetat att uttänjningen i Ulfs fall uppgick till en 7-cm-bula, vilket tyder på att han har gått med den trasiga klaffen en längre tid. Vi får dock troligen aldrig veta exakt hur länge eller vad som gjort att klaffen gått sönder.

Nåväl, efter UCG-undersökningen fick Ulf inte åka hem, man la in honom direkt på HIVA (hjärtintensivvårdsavdelning). Han ringde mig till jobbet, en chockad person i varje ände av telefonlinjen, och jag kastade mig hem för att packa ner lite toalettsaker och åka till sjukhuset. Jag ville inte försöka nå barnen i skolan förrän deras skoldag var slut, utan åkte själv upp (med hjälp av min mamma, som fantastiskt nog släppte allt hon hade för händer och körde mig till Sahlgrenska). Jag fick tag i barnen när deras lektioner var slut, och det var så klart inte lätt att berätta att pappa var hjärtsjuk och skulle opereras. Ulf blev inneliggande två dygn, med konstant EKG-övervakning. Han fick besked att han skulle behöva genomgå en hjärtoperation, där man i första hand skulle försöka reparera den trasiga klaffen, i andra hand byta ut den. Eftersom han inte hade några symptom och inget avvikande sågs på EKG fick han åka hem. Rätt ut i ingenting, kändes det som. Han fick egentligen inga restriktioner, men såklart skulle han försöka ta det lite lugnt.

Sedan dess har vi gått och väntat på Operationen, med stort O. Vi har gått igenom chockfasen, pendlat upp och ner i humör och sinnesstämning, väntat otåligt och samtidigt oroat oss för själva operationen. Ulf har försökt förbereda så att han kan lämna över sina arbetsuppgifter på jobbet, eftersom han vet att han kommer att bli sjukskriven ett par månader efter operationen. Så kom nu äntligen kallelsen, tisdagen den 29 mars är det dags. Inskrivning dagen innan. Jag kan självklart inte beskriva hur Ulf mår och känner, bara mina egna tankar. Igår morse, dagen efter kallelsen landade i brevlådan, vaknade jag kl 03:22 och kunde inte somna om. Ett virrvarr av tankar kring praktiska saker, ledighet från jobbet, vilka rättigheter har man, ersättning från försäkringskassan, sommardäck på bilen, det är bra om räkningarna är betalda så vi slipper tänka på det, behöver jag var ledig när Ulf kommer hem från sjukhuset, hur ska vi hålla alla informerade, orkar jag med alla telefonsamtal, hur mår barnen…

Jag kommer, med Ulfs godkännande förstås, att skriva om vad som händer, här på bloggen. Han vill, för att undvika oro och eventuella spekulationer, hålla släkt, vänner, arbetskamrater m fl informerade och då tror vi att detta kan vara ett forum som passar. Ni är självklart välkomna med kommentarer och frågor.

Var rädda om er och varandra!

onsdag 16 mars 2011

Vårt dagliga bröd giv oss i morgon

Gick en sväng i Nordstan efter jobbet idag och sprang rakt in denna ljuvliga syn (och doft). Det är SM för unga bagare som pågår för fullt. Det finns således hopp om gott bröd även i framtiden.

tisdag 15 mars 2011

En av världens alla orättvisor

Jag jobbar granne med Ingrid Segerstedts gymnasium och där vill eleverna göra oss alla uppmärksamma på det faktum att det på många håll i världen inte är självklart med skolgång och utbildning och att detta särskilt drabbar flickor. Man stannar onekligen upp i steget när man ser den här ledsna flickan trycka sig mot skolgrinden.



lördag 12 mars 2011

Lax och risotto

Idag blev det ugnsbakad lax och purjorisotto. Och ett glas (kanske två) chardonnay.





Fototriss del 129 - Öppen

För några veckor sedan var fototrisstemat "Stängd" och nu är det dags för motsatsen - "Öppen".


Öppen (och, ska erkännas, urdrucken) vinflaska.

Öppen kran.

Öppen bok.

Fler trissar här!

onsdag 9 mars 2011

Backstage

Igår var det dags för Hannahs fotosession hos Magnus Egger, den som jag vann tidigare i år. Det blev en riktigt rolig och mysig kväll och Hannah blev proffsigt omhändertagen hela vägen. Nu väntar vi bara på bilderna!



Saras verktygslåda.



Foto: Magnus Egger, som förmodligen är...


helt normal.

måndag 7 mars 2011

Med enkel tulipan...

Maken fyller 45! Men idag fick han inte ens en enkel tulipan av mig, utan fick hålla till godo med en påse Polly*. Firandet klarade vi av redan igår med god middag, presenter och trevliga gäster.


*Kunde inte låta bli att länka. Så mycket information om något så banalt.

lördag 5 mars 2011

Fototriss del 128 - Se upp

Se upp-temat kan tolkas på flera sätt, vilket Helena på fototriss uppmuntrar. Jag valde att titta uppåt, från ett underifrån-perspektiv.


I Göteborgstrakten kunde vi idag (lördag) njuta av en härligt blå himmel. Vårsolen vågar sig inte så högt ännu, men tar hjälp av vinden i arbetet att smälta snö och is.

En som bryr sig föga om vårsolen är sonen, som tycker att en ledig dag bäst spenderas med TV-spel.

Katten Elsie däremot gillar våren, men ställer sig mer tveksam till att matte ligger på golvet och åbäkar sig.

Om man trissar riktigt bra den här gången kan man vinna ett presentkort på upplevelsepaket från CoolStuff.