Jag var tillbaka på jobbet idag, men min insats där var väl inte 100%-ig precis. All oro och anspänning har gjort mig helt slut. Därför var det extra skönt att se att Ulf var betydligt piggare idag. Han har varit på hjärt-/lungröntgen på kontroll och han har blivit av med morfinpumpen. Han tyckte inte han blev så hjälpt av den, så nu får han annan smärtlindring vid behov istället. Hans föräldrar var och hälsade på idag och då orkade han vara uppe och gå i korridoren och fika i dagrummet. Helt fantastiskt när man tänker på vilket skick han var i så sent som igår.
Rehabiliteringen är i full gång och han ska upp så mycket han orkar. Han har fått ett träningsprogram och ska andningsträna flera gånger i timmen. För det ändamålet har han ett munstycke med motstånd vid både in- och utandning för att lungorna ska få jobba maximalt.
När jag och barnen kom till sjukhuset i eftermiddags var han precis på väg att slumra en stund, så vi stannade inte så länge. Det märktes att han var trött efter ansträngningarna idag. Allt är annars bra, bortsett från att han har lite feber som de får hålla koll på. Hannah och Axel gjorde sitt bästa för att muntra upp honom, kanske lite för bra då han får ont av att skratta :-).
Scen från thorax på Sahlgrenska: En av sköterskorna lyfte på Ulfs filt och sa (imponerat ?): Åhå, fotbollsspelare? Ulf (inte så lite stolt): Näpp, bandy!
(Ett förtydligande - det handlar om lårmuskulatur...)
Haha.....sååå underbart att höra att det går så pass fort att hämta sig!! Heeelt otroligt!! Hälsa gaisarn!
SvaraRadera