Inläggning

När jag skriver detta har jag och barnen precis sagt hejdå till Ulf. Han ville inte att vi skulle följa med till sjukhuset då ett avsked där hade känts så mycket mer dramatisk och blivit mer känsloladdat. Hans bror Björn var istället snäll och körde honom till Sahlgrenska. Dagen har vi ägnat åt lite inköp och lunch "på byn". Pratat och pratat förstås. Ulf är lugnare än jag och resonerar som så att det ju bara är att "åka med den här bussen". Han oroar sig främst för hur han ska må när han vaknar, om han kommer att ha mycket ont. Mina tankar rör sig mest kring förändringen som kommer att ske. Idag när han läggs in är han vanliga, friska Ulf. När jag träffar honom nästa gång, förmodligen på onsdag, är han en nyoperad patient med hinder och förhållningsregler, med drän, dropp, kateter och elektroder. Jag funderar också mycket på hur det blir när han kommer hem, troligen efter cirka en vecka. Hur mår han då? Hur mycket klarar han av att göra? Hur mycket hjälp behöver han? Hur kommer han att må mentalt? Många tankar, som inte ens vårsolen kan skingra idag...