Inskrivning

Operationskoordinatorn hörde av sig igår och meddelade att man flyttat Ulfs operation igen. Den blir på tisdag, så som var sagt från början.

Vi har tillbringat fem timmar på Sahlgrenska idag, mestadels på kärl-/thoraxmottagningen. Inskrivningsproceduren inleddes med labtester, blodtryckskontroll och EKG hos Ninni, därefter var det inskrivningssamtal hos syster Christina, som informerade om dagens olika punkter, vad som kommer att ske när Ulf läggs in, förberedelserna inför operationen och vad som händer därefter. Hon pratade om narkos, itusågat bröstben, ståltrådssuturer, morfinpump, dränage, kateter… Mycket information att ta in, men väldigt bra jobbat där, syster Christina.

Vi var förvarnade att det kunde bli en del väntetider idag så vi hade rustat oss med böcker och frukt.

Lunch serverades till patienterna, men inte till anhöriga, som hänvisades till matsalen eller cafeterian. Dock hade jag lite tur, en av patienterna som också var där för inskrivning valde att gå till matsalen och äta, och helt plötsligt satt jag där med en sjukhuslunch. Köttbullar och potatismos… Inte min älsklingsrätt, men jag tycker det var en trevlig gest att erbjuda mig maten istället för att köra tillbaka den till köket.

Efter ett par timmar fick vi träffa den kirurg som ska operera Ulf, Helena, som mycket pedagogiskt och proffsigt gick igenom hjärtats funktioner, vad som är trasigt i Ulfs hjärta, hur man ska fixa det och vad man kan förvänta sig för resultat. Trots att hon säkert berättar precis samma sak för otaliga patienter varje vecka gav hon inte alls intrycket att göra det på rutin. Det blev ett mycket trevligt och förtroendeingivande samtal. Hon berättade också att det inte är någon större idé för oss i familjen att komma till sjukhuset på operationsdagen. Ulf lär vara ganska borta och groggy ett bra tag efter operationen, så istället ska jag bli uppringd av kirurgen så fort operationen är avklarad.

Sedan var det dags att träffa sjukgymnasten Johanna (som på ett distraherande sätt påminde om Mia Skäringer till utseendet). Hon talade om vad som kommer att hända efter operationen, främst om hur viktigt det är att bröstbenet får läka ihop ordentligt, vilket tar två månader. Under denna tid kan man inte lyfta tungt, häva sig upp från sittande och liggande med hjälp av armarna, då det belastar bröstmuskulaturen för mycket, inte spela tennis eller, vilket är det värsta för Ulf, svinga en golfklubba. Om allt går planenligt är dock inte hela golfsäsongen spolierad, juni hägrar… Han får inte heller köra bil de första två månaderna, mest pga att operationen med narkos och inkopplad hjärt-/lungmaskin kan påverka koncentrationen och reaktionsförmågan negativt. Precis dagen efter kommer man tvinga upp honom för att få igång rehabiliteringen direkt. Det är också viktigt att man inte blir liggande till sängs eftersom det kan försämra lungfunktionen. Upp och hoppa! Eller åtminstone – Upp och hasa! – de första dagarna.

Nästa punkt på dagordningen var ett samtal med narkosläkaren Björn, en norrman som pratade som Skavlan men som saknade den charm landsmannen på TV besitter. Men jag tänker mig att narkosläkare oftast inte behöver vara sociala med sina patienter, helt naturligt. Han gav i alla fall saklig och tydlig information om själva nedsövandet och bevakningen under och efter operationen. Ulf kommer att träffa honom på tisdag morgon innan zzzzz…

Sista anhalten var lungröntgen, som ingår som rutin innan thoraxoperationer. Den klarades snabbt av och nu är vi hemma igen för att smälta all information. Ulf gör det genom att ansa äppleträd, jag genom att skriva av mig här. Vi har mycket att prata om över middagen idag och barnen ska informeras ordentligt Det är också en del praktiska saker vi vill hinna med i helgen eftersom Ulf kommer att vara såpass rörelsehandikappad en tid. I morgon ska vi dock jobba som vanligt bägge två.

Vi känner oss lugnare och är helt förvissade om att Ulf är i de bästa händer. Tydlig information gör att man känner sig trygg och säker. De personer vi har mött på Sahlgrenska idag har uppvisat stort kunnande och vi har fått mycket vänligt omhändertagande. Just nu känns det så bra som det kan göra i den här situationen.