Äntligen lååånghelg

Påsken är en helg man uppskattar mest som vuxen, tror jag. Vi har diskuterat det hemma och Axel tycker att det är en ganska tråkig helg, vilket jag också tyckte förr, speciellt som barn. I vuxen ålder gillar man den långa ledigheten och det faktum att det, i jämförelse med julen, är en helg med lagom mycket mat och lagom stora krav. Härligt vårväder kan dessutom bli en bonus! Denna påsk ligger vi lågt med planerna, av kända skäl. Ulf vet inte riktigt hur mycket han orkar från dag till dag och jag ska erkänna att jag är rätt utmattad efter de här veckorna också. Ulf har fått in en rutin med en promenad på morgonen/förmiddagen och tycker att han klarar det allt bättre. Smärtan är inte lika tablettkrävande längre och han har vågat sig på att köra bil en liten sväng. Han blir dock trött fort och behöver vila någon gång under dagen om han t ex haft besök, ansträngt sig extra på promenaden eller gjort något ärende. Det är svårt att hitta en balans mellan dessa begränsningar och den rastlöshet och tristess han ibland upplever.

På jobbet festade vi till det med påsklunch idag med matkoma som följd. Det fick därför bli ett energikrävande och uppiggande afrodanspass innan jag åkte hem för att fira helg.