Skynda långsamt

Ulf bytte promenadvägarna runt Härlanda tjärn mot löpbandet på gymmet igår. Mest för att jag hellre ville styrketräna än promenera. Frisk luft är så överskattat. ;-)

Idag ordnade jag en tid för Ulf hos dr Åsa på mitt jobb pga att operationsärret har sett lite irriterat ut de senaste dagarna. Han passade också på att dryfta sina funderingar kring att han, sju veckor efter operationen, inte fått någon kallelse för uppföljning. Medan en av våra sköterskor kollade sår, blodprover och EKG ringde Åsa till den läkare som skrev ut Ulf från Sahlgrenska efter operationen. Hon beskrev symptomen med smärta kring bröstbenet och frågade också efter uppföljning. Beskedet blev att Ulf skulle kallas till Sahlgrenska under denna vecka. Ulf hann knappt lämna mottagningen förrän man ringde från sjukhuset och frågade om han kunde komma redan på eftermiddagen, då den kirurg som assisterade vid operationen skulle vara på plats. Snabba ryck. Jag är tacksam att jag har de kontakter som krävs för att få saker att hända, men samtidigt irriterad över att de behövs.

Väl på Sahlgrenska tittade kirurgen på hans operationsärr och tog en sårodling för säkerhets skull. Om det visar sig finnas bakterier där blir det antibiotikabehandling. När det gäller smärtan i och kring bröstbenet bedömde kirurgen att det förmodligen beror på att Ulf har tagit i för mycket - är någon förvånad? - när det gäller t ex lyft. Han poängterade flera gånger att man i samband med operationen skar isär allt, vilket inkluderar en bröstbensfraktur, och att det tar tid att läka. Sammanfattningsvis mår Ulf alltså som man kan förvänta sig efter en klaffoperation. Tyvärr kände han sig ganska nedslagen efter besöket på Sahlgrenska, där det blev väldigt tydligt att han fortfarande är patient och därmed inte frisk.

Bilen gick inte heller igenom besiktningen utan anmärkningar idag...