Fototriss del 134 - Så här ser det ut där jag är

Det har varit en liten paus i fototrissandet pga barnafödande. Alltså inte mitt barnafödande, utan Helenas (bossen för trissen). Nu är det dock dags igen och temat är tänkt att visa hur det ser ut där vi befinner oss just nu. Här i Göteborg har vi haft glädjen att njuta av sommarvärme sedan före påsk och det knakar av växtkraft och klorofyll.

Dags att byta redskap, från snöskyffel till räfsa.

Lite sällskap under trädgårdsarbetet. Elsie.

Return of the Jedi, typ

Ulf har varit på jobbet och hälsat på idag. Det var tänkt att bli ett snabbt besök, men många ville hälsa och prata en stund så flera timmar gick. Han var helt slut efteråt, men väldigt nöjd och glad. Han vill gärna hälsa till alla och tacka för omtanke och intresse.

Florist, javisst!

Två gånger om året har personalföreningen på Läkarhuset möte. Efter att vi kört igenom dagordningen brukar vi välkomna någon inbjuden gäst (innan vi hugger in på vin och buffé). Igår hade vi bokat in en florist som skulle instruera oss att skapa vackra arrangemang.

Tada!

Hjärtskola

Nu är Ulf inskriven i hjärtskolan på Östra sjukhuset, vilket innebär att han får delta vid ett par informationstillfällen. Han kommer också att ha sjukgymnastik på hjärtrehab ett par gånger i veckan.

Nu läser jag... #5

Carl XVI Gustav - den motvillige monarken. Jag erkänner att det är min skvallertörstande nyfikenhet som gjorde att jag köpte boken, men när det gäller de så omskrivna "kaffeflickorna" och att kungen och hans entourage rört sig i mindre lämpliga sammanhang, och därmed gjort Säpos jobb svårt, är ämnet mer än uttömt i kvällspressen. Inget nytt eller särskilt intressant när det gäller den delen alltså. Däremot är den del av boken som handlar om kungens uppväxt och skolgång samt familjens historia desto mer fylld av fakta som åtminstone inte jag kände till tidigare. En sak är dock säker, man blir ingen övertygad rojalist av att läsa den här boken om monarkins mossighet.

Grön rehab

Vilken helg vi har! Ord är överflödiga.

Vi skulle kunna ordna en ordentlig påskbrasa av allt ris vi har rensat bort i trädgården idag. Och ändå är vi långt ifrån färdiga. Ulf har orkat med en hel del trädgårdsjobb och fått solterapi på köpet. Är det vad man kallar "grön rehab"?

Glad påsk!

Långfredag i Alingsås

Ulf och jag har varit på härlig långlunch hos hans föräldrar i Alingsås. Vitt vin och tilltugg på solig och varm balkong, med utsikt över Mjörn, inledde en mycket trevlig måltid. Lammstek och potatisgratäng samt kaffe och chokladkaka fulländade det hela.

Äntligen lååånghelg

Påsken är en helg man uppskattar mest som vuxen, tror jag. Vi har diskuterat det hemma och Axel tycker att det är en ganska tråkig helg, vilket jag också tyckte förr, speciellt som barn. I vuxen ålder gillar man den långa ledigheten och det faktum att det, i jämförelse med julen, är en helg med lagom mycket mat och lagom stora krav. Härligt vårväder kan dessutom bli en bonus! Denna påsk ligger vi lågt med planerna, av kända skäl. Ulf vet inte riktigt hur mycket han orkar från dag till dag och jag ska erkänna att jag är rätt utmattad efter de här veckorna också. Ulf har fått in en rutin med en promenad på morgonen/förmiddagen och tycker att han klarar det allt bättre. Smärtan är inte lika tablettkrävande längre och han har vågat sig på att köra bil en liten sväng. Han blir dock trött fort och behöver vila någon gång under dagen om han t ex haft besök, ansträngt sig extra på promenaden eller gjort något ärende. Det är svårt att hitta en balans mellan dessa begränsningar och den rastlöshet och tristess han ibland upplever.

På jobbet festade vi till det med påsklunch idag med matkoma som följd. Det fick därför bli ett energikrävande och uppiggande afrodanspass innan jag åkte hem för att fira helg.

Tack!

Idag har Ulf mått lite bättre och inte behövt ta så mycket smärtstillande. En stavpromenad och lite sjukgymnastik i morse följdes av en lugn hemmadag med sonen. Jag och Hannah har jobbat och lämnat killarna ifred. Ulf har konstaterat att hans aktuella sjukintyg nu omfattar tio veckors sjukskrivning, som ett ordinärt sommarlov alltså. Är alla dagar lika soliga som idag kan han kanske betrakta den här tiden som just en härlig ledighet i rekreationens tecken. Jag hoppas det.

Ulf vill genom mig och min blogg tacka alla er som med ord, blommor och presenter visat att ni tänker på honom och på hela familjen. Ingen nämnd, ingen glömd. TACK!

Nu läser jag... #4

Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Det är något så motsägelsefullt som en underhållande bok om sorg. Doug har, inte ens 30 år fyllda, mist sin älskade hustru i en flygolycka. När boken börjar har det gått ungefär ett år sedan dess och Doug är bitter och försupen. Han bemöter sin omgivning med dräpande, cyniska kommentarer och vill helst grotta ner sig i sin olycka utan att bli störd. Det låter sig dock inte göras. Välmenande grannfruar och hans egen minst sagt udda familj, med en vinpimplande och pillerknaprande mor, dement far och syskon med vitt skilda personligheter, tvingar sig på honom. Humoristiskt språk och rappa repliker gör den här boken till en favorit.

Långa dagar

Ulf försöker anpassa sig till en hemmatillvaro i slow motion. Inte lätt, och framförallt inte roligt. Dagarna kan bli ganska långa och enahanda. Även om han skulle vilja göra saker så är det än så länge inte mycket han kan eller orkar. Han blir trött fort och har ont och det är vad som får styra just nu. Vi har just varit ute på en promenad i den kalla vårvinden. Vi gick, mycket lååångsamt, fram och tillbaka till Ica, vilket tog mer än en timme. Nu får det bli soffläge för patienten några timmar.

Rätta takter

Nu går han i takt igen, hjärtpatienten. Man kan säga att han har rytmen i blodet.

:-D

Nej, skämt åsido. Ulf mår mycket, mycket bättre idag. Efter en natt i samma sjuksal och samma säng som för en vecka sedan blev han utskriven i förmiddags. Elkonverteringen lyckades, han har fått ny medicin och hjärtat jobbar på som det ska. Det är stor skillnad på hur han går, pratar, andas och ser ut idag jämfört med i måndags. Även om hans ambitiösa promenader i helgen inte utlöste förmaksflimret inser han nu att hjärtat behöver tid att reparera sig. Det finns såklart en anledning till att han är sjukskriven i tre månader. Rehabiliteringen måste få ta tid. Trekilometerspromenaderna får vänta och han får i första hand inrikta sig på att klara av vardagliga saker hemma närmaste veckorna. När jag skriver detta har han lånat sin bror som kör- och bärhjälp och åkt till ICA Maxi för att handla, vilket kan vara en lagom ansträngande utflykt om han bara tar det lugnt. Ni kan tänka er hur jag förmanar och tjatar.

Tillbaka till Thorax

Idag var det dags för Ulf att ta stygnen i såren efter dränageslangarna. Eftersom han är listad på den vårdcentral som råkar vara min arbetsplats sedan åtta år var det givet att han skulle komma till oss. Jag hade berättat att han inte mådde bra igår och doktorn tyckte vi skulle passa på att kolla EKG när han ändå var på plats. Tack och lov för det. Det visade sig att han hade förmaksflimmer med en puls runt 170/min. Det blev remiss och ambulanstransport till Sahlgrenska. Dock inte med blåljus, men tillräckligt omtumlande för både Ulf och mig. Väl på sjukhuset beslutade man att han skulle elkonverteras, dvs att hjärtat skulle defibrilleras till normal rytm igen. Detta gör man i en kort stunds narkos. Ulf ringde därefter och lät väldigt mycket piggare. Man behåller honom på sjukhuset över natten och om allt är OK blir han förmodligen utskriven efter morgonronden i morgon. Tydligen är det ganska vanligt att man drabbas av flimmer efter en klaffoperation och då är det bra att vara insatt på Waranmedicinering, som motverkar proppbildning. Pga av förmiddagens relativa dramatik kunde Ulf inte tömma brevlådan hemma idag. Synd. Han missade då nöjet att hämta in den här trevliga försändelsen. :-D Nu ligger den på matsalsbordet och väntar istället.

Sjuklingar

Jag vet inte om det är de här kamraterna som knäckt Ulf i helgen, men idag har han inte haft någon bra dag. I sin iver att bli bra och vara en exemplarisk hjärtpatient har han i helgen tagit två rehabpromenader med stavar. Så här i efterhand kan vi nog konstatera ett de var i längsta laget för en nyopererad. Idag är han mycket trött och har ont i bröstkorgen. Dessutom känner han av kraftiga och snabba pulsslag. Om det inte lugnat ner sig i morgon får han kontakta sjukhuset och kolla läget.

Som om inte detta vore nog har Hannah blivit sjuk i hög feber och hosta. Det gäller nu att hålla dessa sjuklingar åtskilda så gott det går. Det sista vi vill är att Ulf blir smittad av något envist virus eller någon elak bakterie. Tufft jobb för Florence således. Tyvärr har hon ett day time job att sköta också...

Vårvärme!

Temperaturen var uppe och tangerade 25-gradersstrecket på vår altan idag och det blev utefikapremiär när min syster och systerdotter kom på besök.

Elsie njöt också och rullade runt i det varma gruset.

Humlornas samlande har börjat.

Fototriss del 133 - Stilleben

Ett utmanande tema i veckans fototriss - stilleben. Här är mitt bidrag:

Nurse Nina

Jag har tagit ledigt från jobbet ett par dagar för att pyssla om Ulf. Patienten har fått sin medicinering, omläggning av sår, frukost, lunch, middag och kaffe däremellan. Pust! Nä, ärligt talat var det en lugn och skön första dag hemma med mycket vila. Ulfs första natt hemma var lite besvärlig. Han vaknade ofta, hade ont och svårt att hitta en bekväm liggställning. Själv tyckte han dock att han sov bättre än på sjukhuset. Idag har vi varit på Östra sjukhuset för PK-provtagning. Det är för att kontrollera att Ulf tar rätt dos av blodförtunnande medicin. Efter provtagningen fick han dosschema för närmaste veckan och tid för ny kontroll om en vecka. Han fick också lite information om vad medicineringen innebär med ökad blödningsrisk och interaktioner med eventuell annan medicinering. Det är viktigt att man i samband med vård och tandvård vet att Ulf står på Waran just med tanke på detta. Halsbandet på bilden nedan ska bäras i händelse av olycka som kräver vård. Hur kan man pimpa det på bästa sätt, tro?

Då Ulf inte får/kan köra bil övade vi på att åka kommunalt till sjukhuset. Det är ju så han får göra framöver. Promenaden till och från bussen får ses som en del i rehabiliteringen. Efter sjukhusbesöket klev vi av vid Vallhamra torg för ett besök på apoteket. När vi skulle vidare hem tyckte inte Ulf att vi skulle stå och vänta i den kalla vinden, utan ville gå hem. Ni som kan geografin i vårt närområde inser att sträckan Vallhamra torg - vårt hem inte riktigt liknar de promenader Ulf tagit i sjukhuskorridorerna i början av veckan. Men det gick bra! Och ni behöver inte vara oroliga, han får lov att göra så här. Det är meningen att han ska bli lite andfådd då och då för att bygga upp sin kondition igen. Han blir såklart riktigt trött av det och behöver vila efteråt, men varje gång han gör det är det ett framsteg.

Annars är smärtan i bröstbenet och däromkring det jobbiga. Han står på ganska starka värktabletter och kompletterar dessutom med Panodil.

Ulf är hemma!

Efter en lång förmiddag på sjukhuset, med dragning av elektroderna till hjärtat och ytterligare en ultraljudsundersökning, blev Ulf äntligen utskriven. Hans föräldrar var med och stöttade, de körde honom hem, via ett par olika apotek för att få ut mediciner, och hjälpte oss att ordna hem mat. Tack för all hjälp idag, Hasse och Gittan! Efter en vecka med kulinariska upplevelser som på bilden nedan längtade Ulf efter helt andra smaker och önskade därför thai take away. Han är trött, tagen och orkar inte så mycket som han vill, men det här är ju bara första dagen på den långa konvalescens han har framför sig och han kommer nog att behöva bli påmind om att inte göra för mycket. Uppföljning kommer att ske på Östra sjukhuset, vilket är skönt då det ligger betydligt närmare än Sahlgrenska. Redan på torsdag ska han dit för kontroll när det gäller den blodförtunnande medicineringen med Waran. Han har blivit sjukskriven fram till midsommar och får inte köra bil den närmaste dryga månaden. Nu har jag placerat honom i soffan framför hockeyn. Jag är så glad och lättad över att han är hemma igen!

Vinnarskalle och lejonhjärta

Ulfs vinnarinstinkter vaknade till liv idag när sjukgymnasten ville testa hans kondition och trappkapacitet. De började utanför avdelningen på plan 5 och jobbade sig uppåt - ända till plan 15! Och ner igen. Den imponerade sjukgymnasten hade visst bara varit med om detta en gång tidigare under sina 12 år på thoraxavdelningen. Denna upplyftande prestation och det faktum att alla prover och undersökningar ser bra ut gör att Ulf förhoppningsvis blir utskriven redan imorgon!

Söndag på Sahlgrenska

Ulf var hyfsat pigg idag, men ändå inte. Han känner sig inte frisk, men alla prover är bra och febern är borta. Han blir trött för minsta lilla och har tråååkigt. Det är lite si och så med nattsömnen också. I morse gjordes en ny kontrollröntgen av hjärtat och lungorna. Han blir snart självlysande av all strålning… Axel och jag var och hälsade på ett par timmar. Vi hann med ett parti Yatzy, som vi såklart lät sjuklingen vinna. ;-)

Fototriss del 132 - Seger/vinst

Fototriss handlar idag om seger/vinst. Här är ett par situationer där man hoppas på vinst:

Beslutsångest

Ulf vill att jag tar med ett par tofflor till honom idag. Frågan är vilka.

Förbättring

Ulf mår mycket bättre idag. Ingen feber! Det var en lättnad att se honom så pigg. Vi tog en "långpromenad" i sjukhuskorridoren under besökstiden och han var förvånansvärt pigg och rörlig. I förmddags hade han fått ta sig en dusch, vilket han tyckte var helt underbart. Tänk att en så vardaglig sak kan kännas så viktig. Han var på gott humör och berättade lite historier om personalen och händelser på avdelningen. För först gången hade han lust och energi nog att läsa och jag hade med mig Aftonbladet, GT och GP + bonus - en påse Polly!

Dagens outfit, VG-regionens fina blå bomullskofta. Hannah tyckte den framhävde Ulfs ögonfärg på ett fantastiskt sätt.

Här ska vi kanske varna känsliga bloggläsare. Alltså, det är inget blod eller så, men en del kan ju bli svimfärdiga redan vid åsynen av plåster...

Det vertikala plåstret döljer såret efter bröstkorgsöppnandet. Under det horisontella plåstret nedanför finns de igensydda såren där dränageslangarna suttit. Dessutom ligger där elektroder kopplade till hjärtat. Man ha snurrat ihop dem som "sladdvindor" och paketerat dem i en kompress under plåstret. Sladdarna man ser är EKG-kopplingar.

Ulf har fått blommar och choklad. Det sistnämnda var särskilt uppskattat av Hannah...

Sömnlös i Sävedalen

Efter en orolig natt var det extra härligt när Ulf ringde hem för någon timme sedan och sa att han mår bättre. Vid vårt sista telefonsamtal igår kväll hade han nämligen en temp på 39° och mådde uselt. Jag åker till sjukhuset idag och berättar mer efter det.

Feber

Jag pratade med en sköterska på mottagningen angående Ulfs feber. Det är tydligen inget ovanligt, så man har inte försökt ta reda på anledningen ännu, inte tagit några bakterieodlingar eller så, men man följer tempen och har koll på honom. När jag pratade med honom på eftermiddagen ville han inte ha något besök alls, han tycker jag kan komma i morgon istället, eftersom han känner sig så febersjuk och trött. Lite frustrerande för mig förstås, jag vill ju vara där, men det viktigaste är ju att han får vila nu.

Han fick genomgå en ny ultraljudsundersökning av hjärta och lungor i förmiddags. Han har lite vätska i lungorna, så det får man följa så att det inte blir några problem. Hjärtat såg bra ut, minimalt med vätska i en hjärtkammare, men inget läckage. Man har således lyckats med klaffreparationen. :-)

En konstig fredagkväll blir det...

Det går upp och det går ner

Just nu går det ner. Ulf ringde mig redan halv sju imorse. Han har feber och känner sig inte bra alls. Alldeles nyss ringde jag honom och det var inte ett dugg bättre. Han orkade inte prata. De har såklart koll på honom, men lite orolig blir man ju. Allt såg så mycket bättre ut igår och jag hade hoppats att han skulle kunna få en lugn natt med lite mer sammanhängande sömn, men så blev det alltså inte. Jag ska ringa om ett par timmar igen.